Einstein
En ny bok om Einstein har kommit ut, en lunta på 650 sidor, som jag absolut inte tänker läsa. Walter Isaacson är författare.
På baksidan (som jag faktiskt läst) står ett citat av Einstein:
På baksidan (som jag faktiskt läst) står ett citat av Einstein:
"Livet är som att cykla.
För att hålla balansen gäller
det att hela tiden vara i rörelse."
För att hålla balansen gäller
det att hela tiden vara i rörelse."
Sakta vi gå genom stan...
Efter en lååång arbetsdag, middag, en stunds ryggläge, lägger jag ifrån mig min bok och reser mig ur soffan och går ut med hundarna. Hasar mig fram mot järnvägen, när grannen dyker upp i lilla blå bilen och tänker sig jaga ett och annat vildsvin där jag hade tänkt att gå. Vända om och ta en annan väg. Visserligen tror jag grannen ser skillnad på hundarna och mig och ett vildsvin, men det vore synd om vi skrämde bort dem, innan han fått en chans att skjuta dem.
Går hemåt till slut med vita luddet och vallhunden i hasorna. Lapphunden vimsar omkring i sin egen värld av dofter och lider av spring i benen. Väl hemma släpper jag in vitluddet, och collien och jag tar ut tvätten och börjar hänga den i skymningen. Då dyker lapphunden upp och sätter sig sju meter bort. Inget konstigt med det; hon brukar avvakta och se hur förbannad jag är för att hon hittat på egna upptåg, innan hon kommer fram till mig.
Men ikväll är jag inte arg på henne. Vi andra har gått och myst, pratat med kor och jag har längtat lite efter Stockholm. Den ljumma augustikvällen har fått mig att tänka på Stockholms kvällsvarma gator och att man nu kunde flanerat Sveavägen upp på väg till någon bio. Sen tagit tunnelbanan hem... lukten av varm tunnelbana...
Nå, tvätten färdighängd; väl uppe på trappen ser jag att den svarta lapphunden numera är brun. Hon har smort in hela sin lurviga kropp - från huvud till svans - med skit. Inte som vallhunden, som sätter en klutt bakom ena örat, utan verkligen hela kroppen. Bägge sidor. Ligger som smält choklad över det svarta.
Nu är jag förbannad.
Stockholm är borta och kvar är - livet på landet...
Går hemåt till slut med vita luddet och vallhunden i hasorna. Lapphunden vimsar omkring i sin egen värld av dofter och lider av spring i benen. Väl hemma släpper jag in vitluddet, och collien och jag tar ut tvätten och börjar hänga den i skymningen. Då dyker lapphunden upp och sätter sig sju meter bort. Inget konstigt med det; hon brukar avvakta och se hur förbannad jag är för att hon hittat på egna upptåg, innan hon kommer fram till mig.
Men ikväll är jag inte arg på henne. Vi andra har gått och myst, pratat med kor och jag har längtat lite efter Stockholm. Den ljumma augustikvällen har fått mig att tänka på Stockholms kvällsvarma gator och att man nu kunde flanerat Sveavägen upp på väg till någon bio. Sen tagit tunnelbanan hem... lukten av varm tunnelbana...
Nå, tvätten färdighängd; väl uppe på trappen ser jag att den svarta lapphunden numera är brun. Hon har smort in hela sin lurviga kropp - från huvud till svans - med skit. Inte som vallhunden, som sätter en klutt bakom ena örat, utan verkligen hela kroppen. Bägge sidor. Ligger som smält choklad över det svarta.
Nu är jag förbannad.
Stockholm är borta och kvar är - livet på landet...
Goda gärningar
I tidskriften Tara nr 12 kan man läsa om hur man kan bli gladare. Sötsaker, musik och att skratta gör en gladare.
Och att hjälpa någon.
Så här står det:
"Ett mycket effektivt sätt att snabbt bli glad på är att göra en god gärning. Det finns också ett ordspråk som beskriver detta:
'Om du vill vara lycklig i en timme - ta en tupplur,
en dag - gå och fiska,
i en månad - gift dig,
i ett år - få ett arv,
i en livstid - hjälp någon.'
Martin Seligman, professor vid University of Pennsylvania, skriver i sin bok 'Verklig lycka' (Optimal förlag) att det inte bara är positiva känslor vi vill ha, vi vill förtjäna dem också. Gott humör kommer faktiskt snabbare och blir mer långvarigt när vi utövar snällhet än när vi gör något roligt. Han lät studenter i en klass utöva en rolig och en människovänlig aktivitet. När testet var klart kunde studenterna rapportera en betydligt högre tillfredsställelse när de gjorde något gott än när de hittade på något kul. Men det är viktigt att hjälpsamheten känns äkta.
Så nästa gång sinnet förmörkas, tänk efter om någon till exempel skulle bli glad om du slog en signal. Eller om du är på väg till jobbet; kanske en trött pappa behöver hjälp med barnvagnen på bussen eller en nödig ett mynt till den offentliga toaletten."
Och att hjälpa någon.
Så här står det:
"Ett mycket effektivt sätt att snabbt bli glad på är att göra en god gärning. Det finns också ett ordspråk som beskriver detta:
'Om du vill vara lycklig i en timme - ta en tupplur,
en dag - gå och fiska,
i en månad - gift dig,
i ett år - få ett arv,
i en livstid - hjälp någon.'
Martin Seligman, professor vid University of Pennsylvania, skriver i sin bok 'Verklig lycka' (Optimal förlag) att det inte bara är positiva känslor vi vill ha, vi vill förtjäna dem också. Gott humör kommer faktiskt snabbare och blir mer långvarigt när vi utövar snällhet än när vi gör något roligt. Han lät studenter i en klass utöva en rolig och en människovänlig aktivitet. När testet var klart kunde studenterna rapportera en betydligt högre tillfredsställelse när de gjorde något gott än när de hittade på något kul. Men det är viktigt att hjälpsamheten känns äkta.
Så nästa gång sinnet förmörkas, tänk efter om någon till exempel skulle bli glad om du slog en signal. Eller om du är på väg till jobbet; kanske en trött pappa behöver hjälp med barnvagnen på bussen eller en nödig ett mynt till den offentliga toaletten."
Professor i slutledningsförmåga?
Ur lördagens Barometern:
Imse vimse...
Nej, jag syftar inte på mig själv som vimsig utan på något jag såg i ögonvrån när jag satt vid köksbordet härom kvällen. Jag klappade hunden och trodde det var en dammråtta eller nån fjäder som yrde fram men något fick mig att kolla igen. Dammråttor bekommer mig i allmänhet inte och inte fjädrar heller men - detta visar sig vara en spindel modell större. Aningen för stor för att det skulle kännas bekvämt att ha den promenerande i köket. Jag fångade den i en burk och funderade ett ögonblick på lämpliga användningsområden då jag har en mycket god vän som inte är mycket god vän av spindlar. Jag bestämde mig dock för att spara liv, spindelns eller Lills eftersom ett möte dem emellan oundvikligen skulle ha resulterat i den enes död. Antingen av shock (Lill) eller krossdöden (spindeln).
Att bli fotad fick den dock finna sig i
Att bli fotad fick den dock finna sig i
Skulle jag har fördomar???
En favoritlåntagare klev in på bibblan idag - han är 76 år. Vi pratade lite om böcker, maffian och annat mellan himmel och jord. Innan han gick, sa han över axeln, att han hade varit på konsert i helgen.
- Jaha, vadå för konsert, undrade jag, och tankarna gick till Musik i Stadsparken, Dixieland, mässingsblås...
- Madonna.
- Jaha, vadå för konsert, undrade jag, och tankarna gick till Musik i Stadsparken, Dixieland, mässingsblås...
- Madonna.
Biblioteksfniss
Min kära kollega på huvudbiblioteket fick in en spansk dam, som ville låna internetdator. När besökaren bara stannar ett litet tag i Kalmar, gör vi bara ett papperslånekort med streckkod, som vi sätter på en viss tid - ett par dagar eller en vecka eller så. Till saken hör att det var lite stimmigt och ljudligt på bibblan just då och min kollega var trött efter ett långt pass.
Kollegan börjar med att höra sig för hur länge spanjorskan ska vara i Kalmar.
"En vecka...," gästen börjar se undrande ut.
Jaha, hon tar lite fler uppgifter och förhör sig om hur lång tid låntagaren tror sig behöva.
"Eh, kanske fem minuter... " Damen tycker nog att den svenska byråkratin verkligen lever upp till sitt rykte.
Vad hon vill är nämligen bara att låna toaletten, inget annat! I bruset runt omkring har kollegan missuppfattat henne totalt.
När de väl inser misstaget, brister både kollega och toalettlåntagare ut i gapflabb.
Kollegan börjar med att höra sig för hur länge spanjorskan ska vara i Kalmar.
"En vecka...," gästen börjar se undrande ut.
Jaha, hon tar lite fler uppgifter och förhör sig om hur lång tid låntagaren tror sig behöva.
"Eh, kanske fem minuter... " Damen tycker nog att den svenska byråkratin verkligen lever upp till sitt rykte.
Vad hon vill är nämligen bara att låna toaletten, inget annat! I bruset runt omkring har kollegan missuppfattat henne totalt.
När de väl inser misstaget, brister både kollega och toalettlåntagare ut i gapflabb.
Saker man bör veta
I senaste numret av Illustrerad vetenskap (11 2009) får man bl a veta:
- att myskoxens närmaste släkting är fåret och att deras ull är 100 gånger varmare än varmaste fårull. Puh!
- att det inte är bra att hålla inne med en nysning; det kan i extrema fall leda till sprängd trumhinna och hjärnblödning ("När man nyser slungas främmande kroppar från näsan flera meter bort, och de kan röra sig med en hastighet av 150 km i timmen". Den kraften riktas inåt om man klämmer ihop näsborrarna. "I regel är det inte skadligt, men man kan riskera att det sedan ringer i öronen eller att små blodkärl i huvudet sprängs.") Blärk!
- att fågeläggens form avgörs av var fågelarten häckar. De som häckar på utsatta ställen får mycket spetsiga och koniska ägg (äggen rullar inte lika lätt). Fåglar som häckar i hålor och träd har runda ägg. Smart!
- att myskoxens närmaste släkting är fåret och att deras ull är 100 gånger varmare än varmaste fårull. Puh!
- att det inte är bra att hålla inne med en nysning; det kan i extrema fall leda till sprängd trumhinna och hjärnblödning ("När man nyser slungas främmande kroppar från näsan flera meter bort, och de kan röra sig med en hastighet av 150 km i timmen". Den kraften riktas inåt om man klämmer ihop näsborrarna. "I regel är det inte skadligt, men man kan riskera att det sedan ringer i öronen eller att små blodkärl i huvudet sprängs.") Blärk!
- att fågeläggens form avgörs av var fågelarten häckar. De som häckar på utsatta ställen får mycket spetsiga och koniska ägg (äggen rullar inte lika lätt). Fåglar som häckar i hålor och träd har runda ägg. Smart!
Anna Jansson - barf, bacon och Boye
Helt apropå ingenting - förutom att jag är bibliotekarie då - så läste jag nyss en intervju med deckarförfattarinnan Anna Jansson i Tara nr 11, som var rätt rolig. Bland annat:
Hur ser en dålig arbetsdag ut?
- Den sämsta var nog när katten (--- ) satte sig på tangentbordet , hulkade och spydde ner alla bokstäverna.
När Anna Jansson skriver småäter hon hela tiden; en gång drog hon i sig ett paket rå bacon i ren distraktion.
En av hennes favoritdikter är skriven av Karin Boye - Där slagrutan sänker sig - kommer här:
Där slagrutan sänker sig
går källådern fram:
en knutpunkt för ödet,
en allvarsam.
Hur ser en dålig arbetsdag ut?
- Den sämsta var nog när katten (--- ) satte sig på tangentbordet , hulkade och spydde ner alla bokstäverna.
När Anna Jansson skriver småäter hon hela tiden; en gång drog hon i sig ett paket rå bacon i ren distraktion.
En av hennes favoritdikter är skriven av Karin Boye - Där slagrutan sänker sig - kommer här:
Där slagrutan sänker sig
går källådern fram:
en knutpunkt för ödet,
en allvarsam.
Fly inte bort i drömmar
om rikare jord.
Här är din grund,
och makterna har
sagt sitt ord.
Det händer, om du
gräver här, att
ljunghedens mark
kan vattnas till en
lustgård och
lövrik park.
Det händer kanske
också att din möda
blir lönt med några
mörka revor
av vintergrönt.
Det ena som det andra
har ringa vikt mot
att du rör ditt eget
ödes levande skikt,
där ond makt bryts
där skapelse sker,
där du och världen
växer till mer.
Tro inte dina drömmar
ska sannas till sist.
Tro inte du ska få igen
de ängar du mist.
Där slagrutan
sänker sig bor
sträng hemlighet.
Där händer ingenting
av det du
väntar och vet.
Dra skon av din fot.
Var still, slå vakt.
Här unnas dig ett
möte med
födelsens makt.
Hur djup jäser jorden.
Hennes själ är som din.
Här öppnas dig
en väg dit in.
Tre på turné
Idag var det dags för att återigen ut och leta fynd. Något så ovanligt som en auktion kl 17.00 en söndag, var utannonserade i pressen och självklart störtade vi oss iväg, Lill, Veronica och jag.
På väg dit inser vi att ingen av oss vet exakt var Norra Möckleby ligger men som tur är finns lite av varje i min bil som till exempel broschyren om Ölands Skördefest. I den fanns en karta. Efter bron, på väg mot Algutsrum, kör vi bakom Ölands farligaste bilförare 1 och 2. En av dem gjorde ett omkörningsförsök och det var nära seriekrock när det låg tre bilar i bredd och mitträcke på ena sidan och dike på andra. Bara sekunder efter den nära dödenupplevelsen för de inblandade, ( som var ett par hundra meter framför oss som tur var) så får ena föraren tokspelet och gasar järnet för att hinna förbi någon innan det blir enfiligt men prejas eller släpps inte fram och det är nära krockar igen. Sen svänger båda av. Buskörde de? Skulle de göra upp utan bilar? Vad hände?
Senare hamnar vi bakom Ölands sämsta bilförare. Körde låååångsamt. Bromsade trots detta i kurvorna och vid möte. Omöjlig att köra om för bilen befann sig oftast mitt i vägen och särskilt då jag försökte mig på en omkörning. Hopplöst. Efter oändliga kilometer svängde puckot av och fick applåder och tutningar som tack. Vet inte om hon/han ens noterat att det fanns någon bilist bakom...
Väl på auktionen gick vi ett varv och insåg att; nähä, vi har nog roligare på loppisen vi just kört förbi. Där fanns också en antikaffär men den var ju såklart stängd. Vägloppisen med burk för pengarna hade dock lite småskålar att ha på Fik & Butik.
Nu tändes hoppet att fler loppisar kanske hade vett att ha öppet en vacker söndagkväll i turisttider. De hade de inte. På vår jakt hittade vi i stället Bläsinge hamn där vi åt en Buffétallrik. Buffén bestod i att man fick välja en av de rökta fiskarna och så fick man potatissallad till. Som tur var var vi ju tre och tog varsin fisk och delade upp.
Buffetallrik 1:
Buffétallrik 2
Buffetallrik 3 Tallriksmodellen.
Det var lax, smörfisk och en piggvar. Inte en valfisk, som Lill föreslog. Allt var mycket gott ooch Piggvaren var godast.
Sen åkte vi omkring lite till och drack kaffe i Färjestadens hamn. Ytterligare en microsemester till ända.
P.S. Vad Linda väljer att inte förtälja är att hon satt och körde med handväskan i knäet på hemvägen. När vi svänger ut från en väg till en större, fastnar hennes handväska i ratten och vill inte lossna, så Linda måste ratta med en handväska fastsittande i ratten, vilket inte är det lättaste. När alla i bilen också sitter och vrider sig av skratt så tårarna sprutar...
Veronicas man Lennart förstod inte det hysteriskt roliga i detta, när hon animerat berättade om händelsen senare på kvällen, utan återgick raskt till fotbollen.
Tag varning!
Lill
På väg dit inser vi att ingen av oss vet exakt var Norra Möckleby ligger men som tur är finns lite av varje i min bil som till exempel broschyren om Ölands Skördefest. I den fanns en karta. Efter bron, på väg mot Algutsrum, kör vi bakom Ölands farligaste bilförare 1 och 2. En av dem gjorde ett omkörningsförsök och det var nära seriekrock när det låg tre bilar i bredd och mitträcke på ena sidan och dike på andra. Bara sekunder efter den nära dödenupplevelsen för de inblandade, ( som var ett par hundra meter framför oss som tur var) så får ena föraren tokspelet och gasar järnet för att hinna förbi någon innan det blir enfiligt men prejas eller släpps inte fram och det är nära krockar igen. Sen svänger båda av. Buskörde de? Skulle de göra upp utan bilar? Vad hände?
Senare hamnar vi bakom Ölands sämsta bilförare. Körde låååångsamt. Bromsade trots detta i kurvorna och vid möte. Omöjlig att köra om för bilen befann sig oftast mitt i vägen och särskilt då jag försökte mig på en omkörning. Hopplöst. Efter oändliga kilometer svängde puckot av och fick applåder och tutningar som tack. Vet inte om hon/han ens noterat att det fanns någon bilist bakom...
Väl på auktionen gick vi ett varv och insåg att; nähä, vi har nog roligare på loppisen vi just kört förbi. Där fanns också en antikaffär men den var ju såklart stängd. Vägloppisen med burk för pengarna hade dock lite småskålar att ha på Fik & Butik.
Nu tändes hoppet att fler loppisar kanske hade vett att ha öppet en vacker söndagkväll i turisttider. De hade de inte. På vår jakt hittade vi i stället Bläsinge hamn där vi åt en Buffétallrik. Buffén bestod i att man fick välja en av de rökta fiskarna och så fick man potatissallad till. Som tur var var vi ju tre och tog varsin fisk och delade upp.
Buffetallrik 1:
Buffétallrik 2
Buffetallrik 3 Tallriksmodellen.
Det var lax, smörfisk och en piggvar. Inte en valfisk, som Lill föreslog. Allt var mycket gott ooch Piggvaren var godast.
Sen åkte vi omkring lite till och drack kaffe i Färjestadens hamn. Ytterligare en microsemester till ända.
P.S. Vad Linda väljer att inte förtälja är att hon satt och körde med handväskan i knäet på hemvägen. När vi svänger ut från en väg till en större, fastnar hennes handväska i ratten och vill inte lossna, så Linda måste ratta med en handväska fastsittande i ratten, vilket inte är det lättaste. När alla i bilen också sitter och vrider sig av skratt så tårarna sprutar...
Veronicas man Lennart förstod inte det hysteriskt roliga i detta, när hon animerat berättade om händelsen senare på kvällen, utan återgick raskt till fotbollen.
Tag varning!
Lill
