The world according to us

Tre evenemang var bestämda på förhand:

1. Hämta Hampus, vår nya avelsbagge
2. Se Ellen Keys Strand
3. Dammsuga Olle Schmidts www.olleschmidt.se loppis

Vi tuffade iväg med häst-/baggtransporten på släp sent på måndagen och stöp i säng i den Samuelssonska sommarstugan i Ödeshög (någon mil ifrån det Fokinska hemmet, där Hampusbaggen fortfarande residerade vid denna tidpunkt). Vår framfart hejdades endast av en nitisk mc-polis som vände och körde ifatt oss och påpekade att vi körde utan lyse. Ville se körkortet, gick runt ekipaget och grymtade "ja, vi nöjer oss väl med det." och for iväg igen.

Vid femsnåret vaknade jag av att en border collie studsade med framtassarna på mitt huvud, samtidigt som en ridgeback slabbade mig i nyllet. Då hade Linda varit uppe och kissat dem. "Och jag som försökte smyga..." sa hon efter mitt brutala uppvaknade, inte helt utan fniss i rösten.

Efter frukosterande och besök hos grannen Carina och mer kaffe, stack vi så iväg på vår kombinerade loppis- och turistrunda. Mot Ödeshög och vidare till Omberg. Linda påbörjade sitt projekt "Svenska älgtorn" och tog kort på de mer aparta dylika vi for förbi.

Vid Ombergs fot ligger Alvastra klosterruin. Vägen ner till ruinen är en smal grusväg. När vi svängt ner på den vägen, möter vi Ombergs turistbuss; jag backar tillbaka upp på stora vägen - Störst Går Först - och busschauffören och guiden vinkar och tackar. Ner igen till ruinen, som som vanligt är vacker och rogivande.

Vidare till mitt bästa ställe på jorden - Ellen Keys Strand! Parkerar bilen, är välartade och genar inte över staketet där det står att man inte ska gena... Åh, äntligen tillbaka på Strand. Som är STÄNGT.

In i bilen efter att ha vattnat hundarna, som fann det omöjligt att drick ur en lutande hink. Mot vandrarhemmet i Stocklycke för inmundigande av glass och drickande av vatten ur bunke. Vandrarhemsvärden visade sig vara en man med glimten i ögat och hemsytt vaxduksförkläde, som tog det med ro när vi visslade uppskattande efter honom. Vid vandrarhemmet träffade vi en cyklande familj med lika gammal border collie som Lassie. Men han fick inte springa bredvid - tack och lov - utan hade egen cykelkärra att åka i.

Runt Omberg på den smala, smala kringelikrokiga vägen med stupet hela tiden på vänstra sidan. Linda blev stel och höll hårt i dörren när skylten "Räcke saknas" dök upp (precis som om det skulle hjälpa...). Vid norra foten av Drottning Ommas berg ligger Borghamn och ett kalkstensbrott. Efter att Linda plockat på sig bra bitar och jag lämnat ett minne efter mig i form av ett kalkstenskapplastavstorn for vi vidare.

Nu började dagens var-fan-är-loppisen? Alltför många loppisägare är för dåliga på att plocka ned sina skyltar vid de större vägarna, varför man glad i hågen kör kilometer efter kilometer på små sketna vägar för att till slut inse att man blivit lurad. Vid Heliga Hjärtats kloster svängde vi in, ety där var en loppisskylt. Vi skämtade om att de var klostrets loppis och körde naturligtvis in. Och körde och körde, förbi klostret (som inte är vidare vackert...) tills vi höll på att köra in i Ommas kjol, där vi fick vända. Plötsligt blev vi lite nervösa att det hela var en fint från klostret och att en mur hade kommit upp tvärs över vägen för att omintetgöra vår reträtt och att vi skulle bli tvångsrekryterade som noviser. Jag gasade på och vi klarade oss med nöd och näppe förbi klostret och drog en lättnadens suck väl ute på stora vägen. Och förbannade loppisägaren.

Efter några stängda loppisar kom vi till Hästholmen. Loppis. Efter en stunds irrande i ett litet trafikkaos vid en mack (där våra vänner i Ombergs Turistbuss befann sig och som vi utbytte glada vinkningar med) hittade vi loppisen neråt hamnen och köpte på oss en del grejor. Bestämde oss för att köra hem hundarna till det svala huset för att sen köra till Gränna. Någon gång under resans gång ringde vi Hampus' ägare, som inte svarade. Vi ringde Olle, som skulle komma och öppna sin loppis för oss på kvällen och det visade sig att hans mamma blivit sjuk och att han befann sig i Mjölby och att allt var mycket osäkert. Till på köpet är mobiltäckningen under all kritik där uppe, så alla samtal blev lätt surrealistiska.

För att kolla inför bagghämtningen på kvällen körde vi "bakvägen" hem över Åby kyrka. På den vägen ligger Sjönäs där Hampus var. När vi svänger av från Ödeshögsvägen upp  mot Åby kyrka står naturligtvis Ombergs Turistbuss där i korsningen - alla vinkar och skrattar, t o m resenärerna känner nu igen oss...  Hittar spinneriet och avtagsvägen till Ull-ligan och allt är frid och fröjd.

Lämpar av djuren och kör vidare till Gränna. I Uppgränna hittar vi en trevlig loppis där en självgående gräsklippare håller på att skrämma skiten ur mig. Den heter Lisa och damen med loppisen berättar anekdoter om Lisa och även hur den fungerar. Vi får tips om matställe nere i hamnen och klockan är tre och vi är vrålhungriga. Laxstugan får äran av vårt besök och de hade verkligen god mat! Vi har lovat grannen Carina att fixa något att äta till köttet som ska grillas på kvällen och köper med oss potatismos från restaurangen.

Polkagrisar måste Linda ha med sig hem, som bevis för att hon varit i Gränna. Införskaffar detta och kör vidare mot Adelöv och Krydderi Krokus. Naturligtvis är det stängt, för nu är klockan över sex. En man tittar ut och frågar om vi vill komma in ändå. Självklart! Det visar sig att han är upptagen, för kvällen ska ägnas åt att göra i ordning inför morgondagens agilitytävling, som ska äga rum bredvid hans hus. Vi lovar att skynda oss och försöker gå över det hela så fort som möjligt, vilket visar sig omöjligt, då ägaren pratar oupphörligen om agility, hundar, kryddor och annat. Jag ger upp och nöjer mig med den vanliga morotsmarmeladen och hel vitpeppar ( inspirerat va...?) och Linda slår till på en Tistronbärsaft utan pris, som visar sig kosta 70 kr, men då är det för sent och bara att betala.

Efter kontakt med Ann-Charlotte Fokine och Olle Schmidt och grannen Carina beslutar vi oss för att hämta baggen först, kolla loppisen sen (om Olle kan och orkar, beroende på hans mor) och sen käka hos Carina.

Hämtar transporten och kör till Sjönäs där vi möts av en golden, en flat, en weimaraner och en goldenvalp, en Ann-Charlotte och en syster och ett barnbarn. Och Hampus står i en liten inhägnad och är stilig. Vi går in och skriver på nödiga papper och Ann-Charlotte visar sina garner och Linda köper - till sig själv och till Fik & Butik. Det är fruktansvärt varmt i det stora köket och väldigt hemtrevligt med mysig atmosfär.

Lastar in baggen i transporten utan problem och tuffar vidare mot Olles loppis. Han är på hemväg från Mjölby och ska bara hämta nyckeln och ska möta oss vid loppisen i Kvarnen i Boet. Stackars Olle är helt trött när han äntligen dyker upp och vi tackar honom för att han låter oss kolla hans loppis. Gå inte omkring för länge ber han bara. Men sen går vi där och prata och kikar på grejor och frågar Olle om dittan och dattan och Olle sätter på lite jazz och tiden går. Halv tolv är vi klara och åker hem till stackars Carina, som sagt att det inte gjorde något om vi blev sena.

Carina har gått och lagt sig när vi kommer. Vi försöker smyga oss bort igen, men lilla Mimmi börjar skälla febrilt och väcker sin matte, som kommer ner lite yrvaken och absolut vill att vi ska komma in och äta, fastän hon redan käkat själv. Så vi värmer på potatismoset och karrén och korkar upp vårt medhavda vin och äter en något sen middag där vid midnatt.

Går ner till stugan och ser till att Hampus har det bra och stupar sen i säng. 3 1/2 timme senare väcker mobilalarmen oss och vi snyggar till oss och stugan och beger oss av hemåt. Tröttast slipper köra och fyra timmar senare är vi hemma och placerar baggen hos våra bagglamm, ilar hem och duschar och sticker iväg till respektive jobb. Lång dags färd mot natt kan man säga.

Nu är i alla fall Hampus på plats och till hösten ska han släppas till tackorna och sen ska vi få en massa små Hampusbarn i vår.