Ja, jag manövrerades över halva Småland
Visserligen var de två och visserligen är jag inte svårmanövrerad, när det lockas med loppisar och vin.
Gårdagen ägnade Lill och Veronika och jag åt att köra runt i sydöstra mellersta Småland i jakt på loppisar och godsaker för kropp och själ. Med min födelsedag som alibi (22/6) och med Veronica som chaufför satte vi av i gryningen och första stopp var hos Veronicas mormor utanför Linneryd. Det var uppbullat med bröd, muffins och kakor och nyheter om varg i grannskapet hos Mormor. Vi försökte pumpa Mormor på pinsamma historier om Veronika men hon verkar ha varit ett exemplariskt barn. Senare på dagen fick vi dock mörkare hemligheter direkt från källan. Efter studiebesök i Veronicas pappas "honungsfabrik" for vi på vackra småländska vägar vidare mot Tingsryd. Det var Tingsryds marknad och Veronicas fråga om vi ville gå på den hade ett inbyggt svar; NEJ. Både Lions loppis och Röda Korsets, i utkanten av Tingsryd var dock godkända för besök och resulterade i små koppar för framtida pyssel, ett par underbara byxor av gammal ridbyxmodell i mycket tjockt ylletyg samt utklädningshattar till V:s barn. I en butik bredvid hittade Lill varsin bordstablett till V och mig. Jag förstår inte varför, men vid frukosten i morse kändes det som om någon stirrade på mig...
Nästa stopp var Styragården, en underbar handelsträdgård och urmysig butik med massa bra-å-ha saker och ännu fler onödor. Oj, nu slår det mig; "Det finns något slags styrratt inom oss alla fast bara ett fåtal av oss finner den rätte rorgängaren". Jag tror att min rorgängare skulle kunna vara den som lät mig bo på Styragården. (För förklaring till detta märkliga uttalande se föregående inlägg.) Jag köpte en fotskrapa i rostigt järn och en bambuväxt som enligt uppgift INTE behövde mycket vatten och kärlek. V var nära svältdöden och köpte glass. Lill köpte gräs (att plantera ut i trädgården) som Lassie glatt tuggade i sig under nästa stopp som var Solvikens pensionat, där vi åt lunch i sista sekund då lunchen slutade 13.30 och vi kom ...då.
Solviken är charmigt och ligger jättefint vid vattnet.
Vi for vidare mot Växjö och stannade till vid Klockaregårdens Trädgårdsbutik där jag blev kär i en gjutjärnstrappa och där de hade så mycket fint att jag fick shopping-förstoppning och bara köpte rosservetter. I anslutning till detta låg också en butik som sålde textil och garn. Här gick proppen ur och jag köpte tyg, lingarn och ascoola stickor av en mycket trevlig Linda.
Utanför butiken fanns även en cykel som inte behöver frysa i vinter.
Just som vi stuvat in oss och våra pinaler och i bilen och V styrt ut på vägen får Falköga här syn på en loppis så det var bara för V att -med en illa dold suck- parkera igen. Härifrån fick jag med mig en tavla med kor (och hål), en tavla med grisar och några tillägg till min nystartade ros-samling. Efter stenhård prutning (ha ha, inte) kunde vi åka vidare mot Växjö och Systembolaget. Tanken var att vi skulle dricka lite vin vid en vacker sjö nånstans men regnet gjorde att vi slog i hop vindrickandet med fika hos V:s syster. I en mäklarannons skulle det ha stått nybyggt hus med underbart, avskilt läge och en tomt att förverkliga dina drömmars trädgård i. Verkligheten stavas: kalhygge. Det kommer såklart bli jättefint men älgtornet bidrog mer till hyggeseffekten än trädgårdsillusionen.
Det började lida mot kväll och vi funderade över var middagen skulle intagas. Varifrån idén med Hovmantorp kom vet ingen men väl där visade den sig vara mindre bra. Ett tag trodde jag verkligen att vi skulle hitta någon typ av centrum och utbrast hoppfullt -" Här ser det ut som det händer saker!" Väl framme vid hägringen visade det sig vara en korsning med bibliotek på ena sidan och församlingshemmet på andra sidan. Efter att ha kört streetan i Hovmantorp fyra-fem gånger fram och tillbaka och blivit rekommenderade thaimat vid Gökaskatt och fått vägvisning av ett ungt par hittar vi äntligen "restaurangen" vid campingen. Mycket möjligt att maten var underbar men kantinerna och de skarpa lysrören skrämde iväg oss innan vi provat. Dessutom heter det Gökaskratt. Vi bestämde oss för att ge motellet en chans. De svarade med att ha stängt. Killarna som höll på att städa iordning i köket var dock vänliga nog att dela ut några varningar för vissa matställen längs vägen och vi kom fram till att hotellet i Nybro fick det bli. Nu började en kamp mot klockan. Köket stängde 21.30. Gasen i botten mot Nybro men väl i rondellen där insåg vi alla tre det korkade i att slänga i sig mat för några hundra kronor i all hast när man kan köpa allt gott man är sugen på på Coop och äta hemma i lugn och ro.
Vi hann iallafall dit med flera minuter till godo. Jag fick lite världssvältångest när jag insåg att jag stod mitt i en av stans största butiker med pengar i fickan och hade bestämt mig för att köpa precis vad jag ville ha - och så kan jag inte komma på vad jag är sugen på.
Lill och jag avslutade kvällen med plockmat i köket men för V:s del var det bums i säng eftersom hon hade morgonmjölkning. En underbart avkopplande dag var till ända. Tack vänner!
Gårdagen ägnade Lill och Veronika och jag åt att köra runt i sydöstra mellersta Småland i jakt på loppisar och godsaker för kropp och själ. Med min födelsedag som alibi (22/6) och med Veronica som chaufför satte vi av i gryningen och första stopp var hos Veronicas mormor utanför Linneryd. Det var uppbullat med bröd, muffins och kakor och nyheter om varg i grannskapet hos Mormor. Vi försökte pumpa Mormor på pinsamma historier om Veronika men hon verkar ha varit ett exemplariskt barn. Senare på dagen fick vi dock mörkare hemligheter direkt från källan. Efter studiebesök i Veronicas pappas "honungsfabrik" for vi på vackra småländska vägar vidare mot Tingsryd. Det var Tingsryds marknad och Veronicas fråga om vi ville gå på den hade ett inbyggt svar; NEJ. Både Lions loppis och Röda Korsets, i utkanten av Tingsryd var dock godkända för besök och resulterade i små koppar för framtida pyssel, ett par underbara byxor av gammal ridbyxmodell i mycket tjockt ylletyg samt utklädningshattar till V:s barn. I en butik bredvid hittade Lill varsin bordstablett till V och mig. Jag förstår inte varför, men vid frukosten i morse kändes det som om någon stirrade på mig...
Nästa stopp var Styragården, en underbar handelsträdgård och urmysig butik med massa bra-å-ha saker och ännu fler onödor. Oj, nu slår det mig; "Det finns något slags styrratt inom oss alla fast bara ett fåtal av oss finner den rätte rorgängaren". Jag tror att min rorgängare skulle kunna vara den som lät mig bo på Styragården. (För förklaring till detta märkliga uttalande se föregående inlägg.) Jag köpte en fotskrapa i rostigt järn och en bambuväxt som enligt uppgift INTE behövde mycket vatten och kärlek. V var nära svältdöden och köpte glass. Lill köpte gräs (att plantera ut i trädgården) som Lassie glatt tuggade i sig under nästa stopp som var Solvikens pensionat, där vi åt lunch i sista sekund då lunchen slutade 13.30 och vi kom ...då.
Solviken är charmigt och ligger jättefint vid vattnet.
Vi for vidare mot Växjö och stannade till vid Klockaregårdens Trädgårdsbutik där jag blev kär i en gjutjärnstrappa och där de hade så mycket fint att jag fick shopping-förstoppning och bara köpte rosservetter. I anslutning till detta låg också en butik som sålde textil och garn. Här gick proppen ur och jag köpte tyg, lingarn och ascoola stickor av en mycket trevlig Linda.
Utanför butiken fanns även en cykel som inte behöver frysa i vinter.
Just som vi stuvat in oss och våra pinaler och i bilen och V styrt ut på vägen får Falköga här syn på en loppis så det var bara för V att -med en illa dold suck- parkera igen. Härifrån fick jag med mig en tavla med kor (och hål), en tavla med grisar och några tillägg till min nystartade ros-samling. Efter stenhård prutning (ha ha, inte) kunde vi åka vidare mot Växjö och Systembolaget. Tanken var att vi skulle dricka lite vin vid en vacker sjö nånstans men regnet gjorde att vi slog i hop vindrickandet med fika hos V:s syster. I en mäklarannons skulle det ha stått nybyggt hus med underbart, avskilt läge och en tomt att förverkliga dina drömmars trädgård i. Verkligheten stavas: kalhygge. Det kommer såklart bli jättefint men älgtornet bidrog mer till hyggeseffekten än trädgårdsillusionen.
Det började lida mot kväll och vi funderade över var middagen skulle intagas. Varifrån idén med Hovmantorp kom vet ingen men väl där visade den sig vara mindre bra. Ett tag trodde jag verkligen att vi skulle hitta någon typ av centrum och utbrast hoppfullt -" Här ser det ut som det händer saker!" Väl framme vid hägringen visade det sig vara en korsning med bibliotek på ena sidan och församlingshemmet på andra sidan. Efter att ha kört streetan i Hovmantorp fyra-fem gånger fram och tillbaka och blivit rekommenderade thaimat vid Gökaskatt och fått vägvisning av ett ungt par hittar vi äntligen "restaurangen" vid campingen. Mycket möjligt att maten var underbar men kantinerna och de skarpa lysrören skrämde iväg oss innan vi provat. Dessutom heter det Gökaskratt. Vi bestämde oss för att ge motellet en chans. De svarade med att ha stängt. Killarna som höll på att städa iordning i köket var dock vänliga nog att dela ut några varningar för vissa matställen längs vägen och vi kom fram till att hotellet i Nybro fick det bli. Nu började en kamp mot klockan. Köket stängde 21.30. Gasen i botten mot Nybro men väl i rondellen där insåg vi alla tre det korkade i att slänga i sig mat för några hundra kronor i all hast när man kan köpa allt gott man är sugen på på Coop och äta hemma i lugn och ro.
Vi hann iallafall dit med flera minuter till godo. Jag fick lite världssvältångest när jag insåg att jag stod mitt i en av stans största butiker med pengar i fickan och hade bestämt mig för att köpa precis vad jag ville ha - och så kan jag inte komma på vad jag är sugen på.
Lill och jag avslutade kvällen med plockmat i köket men för V:s del var det bums i säng eftersom hon hade morgonmjölkning. En underbart avkopplande dag var till ända. Tack vänner!
Kommentarer
Trackback
