En välmanövrerad kvinna
1960 kom boken Hertiginnans sista resa av Pamela Eriksson ut. Hertiginnan var ett segelfartyg som Pamela jobbade ombord på på trettiotalet. Hon gifte sig med kaptenen - Sven - och boken handlar om hennes resor med Herzogin Cecilie.
Boken är i början rätt kul att läsa och Pamela en tuff tjej, som får slita ombord på Hertiginnan. Sen gifter hon sig och mitt i boken kommer ett kapitel som är ett slags ode till hennes man Sven. Hur skicklig han var med djur, skepp och kvinnor och de sista styckena i detta kapitel följer här; jag kan inte undanhålla andra människor denna livsvisdom:
Jag såg honom ofta handskas med Herzogin Cecilie på det sättet, förmå henne att göra sitt yttersta när hon var på sitt mest egensinniga humör och stegrade sig och gjorde bocksprång som en vildhäst, så att fyra man knappt kunde hålla styr på de dubbla rattarna.Då kunde Sven ta rodret ensam och med ett litet leende på läpparna och lugna, skickliga handrörelser få henne att störta fram på stadig kurs, medan de fyra karlarna stod runtomkring och stirrade på honom som om han var en trollkarl.
Det finns nog något slags styrratt inom oss alla fast bara ett fåtal av oss finner den rätte rorgängaren. Jag hade tur, för jag slutade också att stegra mig och göra bocksprång och vrenskas så snart Sven fick hand om mig. Jag var bara alltför glad att med Herzogin Cecilie få dela känslan av att flyga fram på stadig kurs med en fast han vid rodret.
Det måste vara underbart att vara ett välmanövrerat barkskepp - men det är ännu underbarare att vara en välmövrerad kvinna.
Där slutade jag att läsa och påbörjade istället min uppgift att sprida detta evangelium...
Boken är i början rätt kul att läsa och Pamela en tuff tjej, som får slita ombord på Hertiginnan. Sen gifter hon sig och mitt i boken kommer ett kapitel som är ett slags ode till hennes man Sven. Hur skicklig han var med djur, skepp och kvinnor och de sista styckena i detta kapitel följer här; jag kan inte undanhålla andra människor denna livsvisdom:
Jag såg honom ofta handskas med Herzogin Cecilie på det sättet, förmå henne att göra sitt yttersta när hon var på sitt mest egensinniga humör och stegrade sig och gjorde bocksprång som en vildhäst, så att fyra man knappt kunde hålla styr på de dubbla rattarna.Då kunde Sven ta rodret ensam och med ett litet leende på läpparna och lugna, skickliga handrörelser få henne att störta fram på stadig kurs, medan de fyra karlarna stod runtomkring och stirrade på honom som om han var en trollkarl.
Det finns nog något slags styrratt inom oss alla fast bara ett fåtal av oss finner den rätte rorgängaren. Jag hade tur, för jag slutade också att stegra mig och göra bocksprång och vrenskas så snart Sven fick hand om mig. Jag var bara alltför glad att med Herzogin Cecilie få dela känslan av att flyga fram på stadig kurs med en fast han vid rodret.
Det måste vara underbart att vara ett välmanövrerat barkskepp - men det är ännu underbarare att vara en välmövrerad kvinna.
Där slutade jag att läsa och påbörjade istället min uppgift att sprida detta evangelium...
Kommentarer
Trackback
